Skriv ut Skicka sidan

En kort historik om församlingen

Församlingen

Nagu församlings historia sträcker sig ända till den katolska tiden. Den äldsta tiden är dock höjd i dunkel. Det går inte att få ett klart och entydigt svar på frågan hur gamla församlingen och kyrkan är. I Finlands medeltida handlingar nämns Nagu socken år 1395. När man har försökt tolka en gammal inskrift i en kyrkklocka har man fått ett litet tidigare årtal, nämligen 1328. Klockan med den viktiga inskriften finns dock inte längre. Den smältes ner och metallen blandades in i den nuvarande storklockan, som göts år 1784. Sålunda gick vi miste om möjligheten att nu tolka klockans inskription. En kopia finns kvar, gjord av kyrkoherde Gustaf Salonius. Texten har tolkats på många olika sätt och årtalet har lästs än som 1324 eller 1325, än som 1528. Årtalet 1328 har i den folkliga traditionen förblivit det äldsta årtalet i församlingens historia.

Förstärkta kyrkofullmäktige väckte vid sitt sammanträde söndagen den 30 januari 1927 frågan om hur församlingen skulle fira sitt 600-årsjubileum. Kyrkofullmäktige beslöt enhälligt att detta skulle ske sommaren 1928. De penningmedel som behövdes skulle insamlas på frivillig väg. Till medlemmar i festkommittén valdes doktor Arthur Dahl, fru Hildur Lindell och kyrkoherde Karl Olander. År 1978 hade 50 år förflutit sedan sommaren 1928. Församlingens kyrkoråd beslöt att 650-årsminnet skulle firas med en anspråkslös högtidlighet. Det viktigaste var dock inte att kunna visa fram ett exakt årtal för församlingens tillkomst eller att vara stolt över församlingens höga ålder. Det mest betydelsefulla var och är allt det som vi i församlingen får ta emot tillsammans. Vi har Guds Ord, dopets och nattvardens sakrament. Vi äger löftena om bönhörelse och den rikedom som finns i den kristna gemenskapen. Meningen med att fira församlingsjubileum var att väcka och ge allt mera rum för glädje och tacksamhet i våra hjärtan.

Nagu kyrka

Nagu gråstenskyrka är helgad åt S:t Olof. Den är belägen på en sydsluttning på östra sidan av Storlandet. En flik av Skärgårdshavet ligger i omedelbar närhet. Kyrkans väggar är cirka 1,70 meter tjocka. De vilar på en över tre meter tjock och jämn gråstensgrund. På samma sätt står kyrkans pelare på fast grund. Kyrkans byggnadsår är inte känt. Dess äldsta del, sakristian med sina tegelvalv och av profiltegel murade valvribbor, som stiger upp från vackra, geometriskt formade kalkstenskonsoler, har troligen byggts på 1300-talet och fått sina valv i början av 1400-talet. Valvribborna förenas i en slät och rund slutsten. Själva kyrkan är troligen från tidigt 1400-tal. Den välvdes sannolikt på 1440-talet och försågs med gavelornering och vapenhus efter 1462.

Kyrkan torde med sina tegelpelare och tegelvalv följa den gotiska stil som är allmän för våra gråstenskyrkor. Pelarparen är fyra. Sålunda bildas femton valv fördelade på tre skepp, av vilka det mittersta är bredare och högre än sidoskeppen. I valven finns kalkmålningar från 1400-talet. På väggarna finns rester av målningar från 1600-talet. På kyrkans pelare finns flera kvadratformade rutor, som innehåller olika ornamentmotiv. De antas vara målade vid sekelskiftet 1600. Bland kyrkans bevarade murala målningar är de utan tvivel de vackraste.

Det fanns en kyrka också innan gråstenskyrkan byggdes. Man har antagit att stenkyrkan har uppmurats kring en äldre kyrka av trä, som har rivits först när bygget började bli färdigt. Träkyrkan fanns sannolikt redan på 1200-talet.

Altartavlan är gjord av hovmålaren R. W. Ekman (1850) efter Lionardo da Vincis målning Nattvarden. Den täckte en del av det medeltida korfönstret och finns numera på korets norra vägg. Krucifixet, som nu hänger ovanför altaret, härstammar från cirka 1400. Kyrkan äger även en äldre altartavla med nattvardsmotiv, gjord av målaren Sweidel och skänkt före år 1785. Den hänger nu i den såkallade lillkyrkan. I korfönstret finns S:t Olof och S:t Erik, kopior av medeltida glasmålningar. De ursprungliga glasmålningarna finns i Finlands nationalmuseum.

Kyrkans äldsta predikstol erhölls genom donation år 1621. Den nuvarande predikstolen är även den en donation från år 1870.

Nagu församling har en märklig ställning i vårt lands orgelhistoria genom att församlingen var den första landsförsamling i vårt land som ägde en orgel. Denna orgel, Nagu-positivet, som tjänade i Nagu kyrka åren 1595[?]-1791 finns bevarad i National museet. År 1788 uppgjorde Nagu församling och mästaren Olof Schwan från Stockholm ett kontrakt om att bygga en ny orgel i Nagu kyrka. Den fick tolv stämmor och är fortfarande i bruk.

Enligt kontraktet var orgelns omfång C-d3. Undertangenterna var beklädda med svart ebenholts, övertangenterna med vitt elfenben. Bihangspedalens omfång var två oktaver. Orgeln var stämd i liksvävande korton. Spelbordets nuvarande placering är den ursprungliga. Från början hade orgeln tre bälgar, som skulle ge ”36 grader skarpt väder”. Enligt kontraktet var orgeln färdig är 1790, men uppmonteringen i Nagu kyrka fördröjdes likväl med ett år på grund av det krig som Gustav III förde med ryssarna. Naguborna vågade inte ta ansvar för transporten av den dyrbara orgeln då farvattnen var osäkra.

På 1870-talet var orgeln i så dåligt skick, att en reparation var nödvändig. Uppgiften gavs till J. A. Zachariassen från Nystad. En dåtida rapport om orgelns kondition berättar att manualens mekanik var så sliten, att det var omöjligt att spela breda ackord. Registreringen av orgeln var mycket obekväm, då de lägsta registerandragen låg nästan vid pedalens nivå.

Zachariassen utförde arbetet år 1878. Det blev mycket omfattande. Han byggde nya bälgar, nytt spelbord med en manual till, ny mekanik och nya luftkanaler. Pedalen fick två självständiga stämmor. I norra sidoskeppet, bredvid Schwan-orgeln, placerade han den andra manualens och pedalens stämmor, vilka var sammanlagt fyra. På 1800-talet hade man andra intoneringsideal än på 1700-talet. Av denna orsak intonerades orgeln helt på nytt.

I samband med kyrkans restaurering år 1958 fick även orgeln en översyn. Suomen Urkuhuolto Oy gjorde rengörings arbeten och installerade en elektrisk fläkt. Orgeln går dock fortfarande att trampa på gammalt vis.

På 1970-talet genomgick orgeln en historisktvetenskaplig restaurering. Uppgiften utfördes av Bröderna Moberg från Sandviken i Sverige. Arbetet gjordes sålunda att både Schwans och Zachariassens byggen bevarades och restaurerades. Den huvudsakliga uppmärksamheten riktades dock mot Schwan-verket. Att sätta pipverket i skick visade sig vara en mycket arbetsdryg uppgift, eftersom talrika stämningar och andra åtgärder hade skadat piporna svårt. Orgeln återinvigdes 19 december 1976.

Klockstapeln

Den nuvarande klockstapeln byggdes år 1751 på ett berg nära kyrkan. Dess höjd är 15,5 meter. Klockstapeln har två klockor, av vilka den större, som redan nämnts, blev omgjuten 1784. Då fick den följande text, hämtad ur Psalm 122: ”Iagh glädes i det mig sagdt är / Wi skola gå i Herrans hus.” På motsatta sidan finns ett citat ur Psalm 95: ”Kommer låter oss tillbedia och knäböia / och nederfalla för Herranom then os giordt hafwer.” Den mindre klockan är prydd med bladornament i vilka ingår såväl fåglar som fyrfotadjur Även lillklockan är mycket gammal. Årtalet för dess tillverkning känner man dock inte. Klockan har en text på kyrkoslavonska. Elektrifiering av kyrkklockorna skedde år 1971.

Kyrkorna på Nötö och Själö

Inom Nagu församlings gränser finns även Nötö kapellkyrka i den södra skärgården och Själö hospitalskyrka i den norra skärgården.

Nötö kyrka, Abrahams-kapellet, fick sitt namn efter kyrkoherde Abraham Miödh d.ä., som skänkte en del byggnadsmaterial till kyrkan. Två kapell har dessförinnan funnits, det ena på den såkallade Mattsbacken och det andra på Eurholmen eller Kappalholmen, där man år 1956 uppreste ett ljusgrått granitkors. Den 10 augusti 1756 började man bygga den nya kyrkan. Den 2 juli 1757 invigdes kapellet, som har en grundplan i form av en långsträckt åttkant.

Själö hospitalskyrka uppfördes under åren 1733-1734. Tidigare fanns på platsen S:t Görans kapell, som hade flyttats från Åbo och upptimrats på nytt på Själö är 1624. År 1731 konstaterades att kapellet var fullständigt förfallet. Bonden och kyrkvärden Carl Jacobsson från Merimasku fick i uppdrag att bygga den nya kyrkan. Arbetet inleddes den 1 juni 1733. För närvarande förvaltas Själö kyrka av Museiverket.

Nagu positivet

Nagu församling i Åbolands skärgård, ca sextio km sydväst om Åbo, har en märklig plats i Finlands orgelhistoria genom att Nagu var den första landsförsamlingen i Finland som skaffade sig en egen orgel. Denna orgel, kallad Nagu-positivet, finns att beskåda i Finlands Nationalmuseum. Orgeln har närmare utforskats av kantorn i Lappfjärd, Juhani Martikainen, som den 9.12.1997 disputerade vid Sibelius-Akademin på en avhandling med titeln Orglar i Finland från tiden 1600-1800 – deras byggare, historia, konstruktion och stil. Hans lic.avhandling om Nagu-positivet finns också i sammanfattning på Internet. Martikainens bok redogör också för Schwan-orgeln, se nedan.

Schwanorgeln

Den nuvarande orgeln i Nagu kyrka är byggd av Olof Schwan från Stockholm. Han kallades på sin tid ”Sveriges Silbermann”. Orgeln invigdes den 11 december 1791 och har stått i Nagu kyrka sedan dess. Nagu kyrka har således en av de få historiska orglar som fortfarande är i församlingsbruk i vårt land. Orgeln hade ursprungligen en manual och bihangspedal. På 1870-talet genomgick orgelns innanmäte en smärre ombyggnad i den tidens smak, då ett annat klangideal var rådande. Även en tillbyggnad gjordes: en andra manual med två stämmor och självständigt pedalverk, likaså med två stämmor. Arbetet utfördes av Jens Alexander Zachariassen från Nystad. År 1976 genomgick orgeln en historiskt-vetenskaplig restaurering, utförd av Bröderna Moberg från Sandviken i Sverige. Avsikten med detta arbete var att återskapa orgelklangen i Schwan-delen till den ursprungliga. För närvarande är orgeln i gott skick.

Orgelns nuvarande disposition:

MANUAL I (SCHWAN 1791):

  1. Principal 8′
  2. Borduna 16′
  3. Flagflöjt 8′
  4. Kvintadena 8′
  5. Oktava 4′
  6. Flöjt 4′
  7. Kvinta 2 2/3′
  8. Oktava 2′
  9. Scharf 3 x
  10. Trumpet 16′
  11. Trumpet 8′ (bas & diskant)
  12. Trumpet 4′ (bas) & Vox Virginea 8′ (diskant)

MANUAL II

  1. Rörflöjt 8′ (Zachariassen1878)
  2. Principal 4′ (Bröderna Moberg 1976)

PEDAL (ZACHARIASSEN 1878):

  1. Subbas 16′
  2. Principal 8′

KOPPEL: I/PEDAL; I/II

Senast uppdaterad 08.08.2014 07:55
 
 
 
© 2017 Pargas kyrkliga samfällighet / Paraisten seurakuntayhtymä
Planning & design: SydWeb